AXEL PETERSSON
Döderhultarn
1868—1925

 


    Albert Engström


    Hasse Z


    Kar de Mumma


    Gunnar Jungmarker


    Bror Hjorth


    Axel Petersson


    Biografi


    Museet


    Ateljén


    Hemsidan

 

Ateljén på Garvaregatan 9

Döderhultarn i ateljén på "Banan"

  
Ett besök i Döderhultarns ateljé
 

"Och så kom det sig, att vi jämte några andra besökande letade oss fram till den gata eller gränd, där han bodde.

Högt uppe under takåsen i en liten oansenlig träkåk hade han rett sitt bo. En smal, brant trappa ledde dit upp. På vår knackning ljöd ett glatt "Välkomna, mycket välkomna"; dörren öppnades och vi stodo framför honom, som besöket gällde.

"Döderhultarn" är en några och 40 års man med en glimt av humor i sina ljusa, blå ögon. Han ser ej särdeles stark ut och säger sig för tillfället vara litet besvärad av hosta. Ej så litet originell förefaller han att vara, och man vet ibland ej om man skall ta honom på skämt eller allvar. Han talar mycket och korthugget i flera av dagens frågor. Men om sin konst talar han föga.

Vi framkasta ett halvt ursäktande för, att vi komma och störa honom i hans arbete. Men han känner sig tydligen smickrad av att folk besöka honom. "Somliga da'r", säger han, "har jag ända till 6 à 8 besök, och då hinner jag naturligtvis ej arbeta så mycket. Men det gör just ingenting. Jag förtjänar bra med pengar ändå, och jag har ingen att spara åt. Så nog räcker det alltid den tid jag har kvar att leva. Om jag hade haft dessa pängar", säger han med en vemodig suck, "när min gamla mor levde, så hade det varit en annan sak. Då skulle jag ha varit överlycklig. Men nu kan jag ej göra något annat för henne än att då och då lägga en blomma på hennes grav".

"Ja, så här bor jag, och här trivs jag", säger han, då vi något förvånade se oss omkring i det lilla, trånga kyffet. "Här på bordet ligger mina arbetsgrejor, och där på golvet det material - en trave alved - , som jag gör mina 'gubbar' av. Och så smetar jag över dem med ebenholtsbets, Det är alltsammans. Ibland - men då får jag naturligtvis vara riktigt flitig – kan jag göra ända till tre om da'n och de inbringa mig 10 kr styck. Och det är ju inte så illa. Dem jag sänder till Rom får jag mycket mera för".

"Spiseln där", säger han humoristiskt, "har den beklagansvärda egenskapen, att värmen går ut, och röken slår in".

Att någon kan bo så här primitivt och ändå känna sig inspirerad av sitt arbete! Det kunna vi knappt fatta. Golvet ligger delvis täckt med hyvelspån. På byrån stå några lämningar efter en frugal måltid, på en krok hänga några klädesplagg och i gungstolen ligga sängkläderna hoprullade.

"Här gömmer jag några kuriosa", säger "Döderhultarn", och går fram till sin chiffonjé. "Det här är ett diplom, som jag fick på en utställning härom året för skicklighet i träsnideri. Och det här är några märkvärdiga stenar samt några andra små minnen".

Till sist räcker han oss ett brev att läsa, och vi igenkänna med vemod S. A. Andrées välbekanta stil. Brevet var ett nekande svar på en anhållan, som Axel Petersson gjort att få medfölja nordpolsexpeditionen 1897.

När vi lämna denne enkle, självlärde träskulptör med sina små anspråk på detta livets goda, tycka vi, att ordspråket om den småländska arbetsamheten och förnöjsamheten här besannats."

–lin. Dagen 19/8 1911

Döderhultarns hem och ateljé ligger på Garvaregatan i Oskarshamn. Hela huset - Chardotes Petterssons stuga vid "Banan" - har 1968 räddats som kulturminnesmärke. Döderhultarns ateljé är återställd i autentiskt skick och hålls öppen för allmänheten.

Ateljén hålls öppen:
Kontakta Turistbyrån, tel 0491-770 72

Referenser:

"Döderhultarn – vår berömde träskulptör – i ord och bild".
Utgiven av och tryckt å Oskarshamns-Bladets Boktryckeri, Oskarshamn (1915).
Utgiven till förmån för Svenska Typografförbundets invalidfond.
copyright.gif (2722 bytes)

Ett stort tack till upphovsrättsinnehavarna som ställt text och bilder till förfogande. Tack!
Webbredaktör Magnus Bjurhammar, enigma.se

 



enigma.se/AP