Forum för Familjer mot Falska Incestminnen
 

 
Om minnen och trovärdighet

Av Åke L Möller

Trovärdighetsproblemet har spetsats till i en bok i Schweiz som sägs skildra minnen av fruktansvärda barndomsupplevelser i tyska koncentrationsläger. Fallet belyser hur lätt människor kan påverkas att starkt och intensivt tro på något, som saknar varje verklighetsbakgrund. Och därefter "trovärdigt" vilseleda tiotusentals.

EN BESTSELLER UTKOMMER I SCHWEIZ

Binjamin Wilkomirski publicerade 1995 boken Bruchstücke, i engelsk version Fragments – Memories of a childhood 1939–1948. Han skildrar där sina upplevelser som 3–4-åring i de tyska utrotningslägren Auschwitz och Majdanek, där han sade sig sett fångvaktare slå ihjäl hans fader. Han påstod sig vara född i Lettland vid 30-talets slut; han korn efter Tysklandsåren till Schweiz 1948 och kunde då endast tala lettiska.

Boken beskrevs som ett mästerverk och blev snabbt en bestseller. Den översattes till mer än 12 språk. Wilkomirski har ofta föreläst om sina upplevelser vid skolor i Schweiz samt i USA. Han höll tal om sina barndomsupplevelser vid Holocaust Memorial i Washington D.C. Han fick 1997 Jewish Quarterly-Wingate Literary Prize på 4 000 pund. Han fick också ett judiskt pris i Frankrike.

Efter tre år kunde en schweizisk journalist, Daniel Ganzfried, vars far verkligen hade upplevt Holocaust, avslöja att barnet Wilkomirski aldrig varit i koncentrationsläger. Han är inte heller född i Lettland som boken anger utan i Biel, Schweiz, den 12 februari 1941 av en ogift, kristen schweizisk kvinna, Yvonne Grosjean. Hon kallade honom Bruno och hans biologiska fader betalade henne underhåll tills sonen adopterades av ett schweiziskt äktepar Doessekker, boende nära Zürich. Ganzfried fann en skolbild av Bruno Doessekker från 1947, då han enligt vittnen talade perfekt schweizer-tyska.

Sedan Ganzftied avslöjat verkligheten bakom de falska minnena blev det givetvis ett väldigt rabalder. Någon menade att boken visserligen inte var sann – men väldigt empatisk och bra. Andra påpekade att om en sådan förfalskning godkändes skulle det ge alla Holocaust-förnekare ammunition, den visade ju att man bara fabulerade i Holocoust-frågan – och den måste därför brännmärkas.

Under bokmässan i Frankfurt 1999 drogs boken in i Tyskland av förläggaren där, Suhrkamp-Verlag. Den drogs även in i England av förlaget Picador. Även det erhållna priset återkallades.

I november 1999 stämdes Bruno Doessekker av en Zürich-advokat för bedrägeri – för att ha svindlat honom och 12 000 andra läsare på pengar med sin falska bok. I april 2000 undersöktes Doessekkers lägenhet av polis. Distriktsåklagaren Lucienne Fauquex har informerat om att bedrägerifallet kommer att kräva åtskilliga månader.

HUR UPPSTOD DESSA FALSKA MINNEN?

Ganzfried fann vid sina studier att Wilkornirski som vuxen haft passion för judisk historia och ett intensivt intresse för Holocaust. Men Wilkomirski hade inga minnen av att ha varit involverad i Holocaust förrän han under 1980-talet p g a depression anlitade en psykoterapeut i Zürich, Monika Matta. Hon kunde få honom att "återfå minnen" från barndomen – av sin tid i koncentrationsläger. Troligen gjorde hans osedvanligt stora intresse för Holocaust att Matta kunde få honom att livfullt berätta om sådant han bara läst eller hört. Hon upplevde då detta som verklighet och stimulerade honom att berätta mer. Uppenbarligen gjorde hon inga kontroller av hans verkliga bakgrund. De bildade en enhet av terapeut och patient, vilket vanligen kallas för "delad dårskap" (folie à deux). Hon stimulerade honom att skriva och boken Fragments blev det bestående resultatet, ett av många – under en tid – beundrat resultat.

Man kan ju fråga sig vilket ansvar en terapeut har för att inte vilseleda en patient. Kanske satt Matta, liksom många andra psykoterapeuter alltsedan 80-talet, fast i modeideologin att alla vuxenproblem kommer från barndomen. Och då stämde ju allt väldigt bra med koncentrationslägertraumat – det var därför hennes patient hade fått depression.

Nyare forskningsresultat kring hur minnen kan förändras och bytas ut, vilka presenterats under 90-talet och nu senast i september vid "Man and Mind"-symposiet i Stockholm, visar att det är ganska lätt att byta ut människors minnen, då de börjar att återge traumatiska personliga händelser.

REFERENSER

Ganzfried, D. (1998): "Die geliehene Holocaust-Biographie", Die Weltwoche, 27 aug 1998. Finns utlagd på Internet i engelsk översättning: "The purloined Holocaust biography", http://www.stopbadtherapy.com/experts/fragments/ganzfried.html.

Joe LeDoux' hemsida

Nature

Copyright © FFI 2006-12-10           http://www.enigma.se/info/FFI.htm