Dagens verklighet vad gäller så kallad
multipel personlighet
Av Åke L Möller
Teknologie licentiat Åke L Möller svarar här på den första av
två artiklar om begreppet multipel personlighet av Marta Cullberg Weston, som
publicerades i Psykisk Hälsa nr 3/98.
(DID = Dissociative Identity Disorder,
Dissociativ identitetsstörning, se Faktarutan)
(MPD = Multiple Personality Disorder, Multipel personlighet, se Faktarutan)
Som icke fackman men som vetenskapligt skolad
har jag tagit del av leg psykolog Martha Cullberg Westons artikel i Psykisk Hälsa nr 3,
1998. Ämnet är viktigt och kanske kan jag bidraga till att fördjupa bilden. Mina
huvudsakliga synpunkter är att:
artikeln inte tar upp styrkan i den kritik av DID som framförs i USA
många DID-terapeuter har fällts för felbehandling och även åtalats
för försäkringsbedrägeri, med risk för fängelse och deslegitimering och att
den bok som inspirerade till det under 70-talet uppblossande
MPD-intresset i USA har visats vara en verklighetsförfalskning.
Åtal mot DID-terapeuter är vanliga
DID-frågorna är synnerligen aktuella. Dels pågår flera rättegångar
mot kända DID-psykiater som intalat sina patienter att de haft ett stort antal
"alters", dels har fakta om "fallet Sybil", som anses ha orsakat
uppsvinget inom DID-området, nu börjat komma fram.
En av de ledande DID-promotorerna USA är psykiatern doktor Bennet G Braun
i Chicago, som 1984 startade "The International Societv for Study of
Dissociation". Han har nu åter ställts inför domstol, åtalad för oetiskt
handlande, försäkringsbedrägeri med mera. Åklagaren kräver att han deslegitimeras.
Doktor Braun och Rush-sjukhuset åtalades nyligen i en felbehandlingsskandal, gällande
det påstådda DID-fallet Patricia Burgus och hennes två barn (som behandlades 1988-96).
För att slippa fällas i domstol betalade Braun och Rush-sjukhuset till fru Burgus och
hennes familj nära elva miljoner dollar som skadestånd hösten 1997. Detta är ett
mycket omskrivet fall eftersom doktor Braun hade använt Patricia Burgus i flera
TV-sändningar för att demonstrera DID-fenomenet och hennes olika "alters".
Just nu åtalas också ett flertal andra DID-terapeuter i USA, många har
redan fällts men åtskilliga har undgått att dömas genom att betala skadestånd
utanför
rättssalen på två till fem miljoner dollar till sina patienter. I augusti 1997 dömdes
psykiatern Gloria Keraga vid Spring Shadows Glen Hospital i Houston av en federal domstol
att betala sin tidigare patient fru Lynn Carl nära sex miljoner dollar för att bland
annat ha intalat henne att hon hade 500 olika personligheter, som en följd av sexuella
övergrepp barndomen.
Sedan september 1998 pågår i Texas en rättegång mot psykologen Judith
Peterson, psykiatrerna Gloria Keraga och Richard Seward, terapeuten Sylvia Davis och en
administratör, som alla arbetat vid Spring Shadows Glen Hospital i Houston. Åtalet avser
sextio åtalspunkter, bland annat feldiagnostik av DID, hjärntvätt och
försäkringsbedrägeri. Maximistraffet för varje punkt är fem års fängelse
(utvecklingen kan följas på http://www.FMSFonline.org).
Vetenskapens ståndpunkt innebär hårda motsättningar
Då man beskriver ett splittrat område, med starkt motstridiga fraktioner
är det viktigt att man tydligt anger att fältet är splittrat.
Martha Cullberg Weston har den goda rubrik-frågan: "realitet
eller fiktion?", men anger inte tydligt i artikeln att frågan i verkligheten
motsvaras av en djupgående vetenskaplig och klinisk splittring, att den ena sidan tror
på fenomenet DID och att det är mycket frekventare än man någonsin trott, medan den
andra sidan säger att DID-expansionen bygger på oklara, subjektiva definitioner av
personlighet. Vidare att det är en artefakt som orsakats av terapeuten, genom hypnos,
psykofarmaka etc.
Om fältet är splittrat, är det alltid värdefullt om referenser ges
till litteratur som belyser båda sidorna. Martha Cullberg Weston refererar till artiklar
av Kluft och Ross, som är kända som DID-förespråkare, men anför ingen av motsidans
publikationer. Man kunde till exempel referera till professor Paul R McHugh vid Johns
Hopkins ( se hans översikt Witches, Multiple Personalities, and other psychiatric
artifacts, i Nature Medicine Vol 1, no2, 1995) eller till psykiatern August Piper Jr;
som 1997 utgav översiktsboken "Hoax and Reality, The Bizarre World
of Multiple
Personality Disorder". Doktor Piper hävdar bland annat att diagnosen DID icke
är falsifierbar.
Den möter således inte det fundamentala kravet på att kunna visas vara
felaktig. Även Dr Martin Ornes krav från 1984 på diagnostiska MPD-kriterier kunde
angetts, t.ex. att det "skulle finnas bevis för att förhållandet existerade före
kontakt med den kliniker som gör MPD-diagnosen".
Martha Cullberg Weston använder verklighetsutsageform för något som är
hypoteser, icke allmänt accepterade. Hon skriver "problemet med multipel
personlighet ÄR (mina versaler) intimt förknippat med frågor kring
sexuellt utnyttjande av barn, särskilt flickor". Det enda man idag kan skriva
är:
"påstås av en del vara". Hon skriver också:
"Man räknar med att ...". "Man" syns vara personer av
samma åsikt som Martha Cullberg Weston, men det finns många forskare som
inte har
den åsikten. På dessa och andra sätt är artikeln suggestiv istället för analyserande
och klargörande.
Sybil – en allvarlig knäckfråga
Martha Cullberg Weston berör Sybil-fallet, som publicerades 1973 och
beskrev en kvinna som påstods ha haft 16 personligheter. Boken skrevs av två
kvinnor: den kreativa författaren Flora Schreiber, som står som bokens författare men
som påstod sig ha fått sakuppgifterna från sin väninna, New York-psykoterapeuten
doktor Cornelia C Wilbur, som från 1954 till ca 1970 behandlade Sybil. Denna hade kommit
till New York för att studera konst vid Columbia University. Boken blev en bästsäljare,
filmatiserades 1977 och blev en mycket sedd film. Psykiatern Frank D Putnam, som tidigt
skrev en lärobok om MPD, skrev i denna: "It was not until the 1970s, that the
first reports clear!y connecting MPD to childhood trauma began to appear in single case
histories. Among the first and best known, was the case of Sybil, treated by
Cornelia Wilbur and dramatized by Schreiber".
Boken kom att få stor betydelse. Före 1973 fanns det endast ca 50 kända
fall (1980 ca 200) av MPD i USA, men redan 1990 hade över 20 000 fall diagnosticerats och
bedömningar gjorts att det fanns över två miljoner fall USA. Senare har siffror på 10%
av USA-befolkningen framförts av DID-proponenter. Från 1980 hade MPD införts DSM III
som en ny psykisk sjukdom, främst efter agerande av F D Putnam, Bennet G Braun och
Richard P Kluft. I slutet av 1980-talet kunde, enligt Kluft, en del terapeuter
diagnostisera mellan 300 och 4.500 "alters". Detta har förvånat många.
Flora Schreiber dog 1988, Cornelia Wilbur dog 1992 och Sybil lär ha dött
1997. En som behandlade Sybil och ännu lever är doktor Herbert Spiegel. Doktor Wilbur
hade 1959 lärt sig åldersregression genom hypnos och antas ha använt detta på Sybil.
Enligt Flora Schreiber hade Sybil gått i terapi hos Wilbur i 11 år med hela 2 354
behandlingar
Den 24 april 1997 presenterade psykiatern Herbert Spiegel nya uppgifter om
Sybil vid en intervju i The New York Review under rubriken: "Sybil – the making
of a Disease" Han hade under en fyraårsperiod mött och behandlat Sybil på inrådan
av doktor Wilbur och ansåg entydigt att hon inte led av MPD. Hon var däremot
synnerligen lätthypnotiserad. Enligt doktor Spiegel hade Sybil sett filmen "Evas tre
ansikten" vilken gjort ett mycket starkt intryck på henne och kunde ha gett henne
impulser till hur hon kunde uttrycka sin ångest och vrede genom att bli andra personer.
Sybil hade berättat för doktor Spiegel att doktor Wilbur ville att hon skulle uppträda
som olika personer och frågat om doktor Spiegel också önskade att hon skulle bli någon
annan, t ex "Helen".
Doktor Spiegel säger också att han tog klart avstånd från boken om
Sybil, den innehöll inte seriösa fakta utan skrevs för att uppfylla förlagets
önskemål om en bästsäljare. Från början skulle också Sybil få andel av de båda
kvinnornas royalty. Doktor Spiegels uppfattning om MFD/DID är:
"I think this chapter of MPD will go down in history as an
enbarrassing phase of American psychiatry. Other countries are not taken in by it, except
possib!y some Dutch people, but basically it is a hystencal response to hysteria".
Vid ett möte i American Psychological Association i augusti 1998
presenterade psykologen Robert Rieber några 25 år gamla bandinspelningar från doktor
Wilburs behandling av Sybil. Rieber hade bott intill Flora Schreiber och fått banden av
henne 1972 för att göra en studie av språket hos psykiskt sjuka. De band han funnit
återgav samtal mellan Flora Schreiber och Doktor Wilbur. l sitt föredrag (presenterat i
The New York Times 19 aug 1998) sade Rieber att "It is clear from Wilbur’s
own words that she was not exploring the truth but rather planting the truth as she
wanted it to be". Doktor Wilbur har berättat för Flora Schreiber att hon hade
en färdig lista med namn på olika "personligheter", så att Sybil snabbt kunde
ge rätt svar.
Om Sybil-boken sade Rieber: "UnquestionabIy, Schreiber and Wilbur
wanted to make Sybil a multiple personality, no matter what" och
"Once
the book became a financial success there was no turning back".
Slutord
Områdena förträngda och återväckta minnen av grava barndomstrauman
respektive uppkomsten av fenomenet DID utifrån grava traumata i barndomen berör inte
endast patienten och terapeuten. Det berör också, enligt erfarenheten, cirka tio
personer nära patienten, som föräldrar, syskon, släkt, vänner. Frågan är alldeles
för allvarlig för att få lov att behandlas med hjälp av tro, overifierade hypoteser,
ensidiga ställningstaganden och kritiklöst anammande av auktoriteter.
Det vore beklagligt om Sverige skulle dras in i en DID-hysteri nu, när
man börjat vakna upp i USA. Sverige har sedan början av 90-talet haft nog med bekymmer
genom att okritiska eller oprofessionella terapeuter importerat idéer från den Recovered
Memory-hysteri, som utvecklades i USA under 1980-talet och som man nu fått stopp på
där. I Sverige borde fackfolk närmare studera vad som verkligen hände i USA, vilka
meningslösa lidanden som orsakats där av just bristande professionalism. Allt bör
göras för att inte introducera något som alltmer förkastas i USA. Det räcker med
Recovered Memory Therapy.
Åke L Möller
Denna artikel publicerades första gången i sfph's skrift "Psykisk hälsa" nr 4, 1998.Den är ett svar på:
"Multipel personlighet – realitet eller
fiktion" av Martha Cullberg Weston, leg psykolog, psykoanalytiker, USA, Stockholm,
Psykisk hälsa nr 3, 1998.
Den var första delen av två, den andra är:
"Terapi av multipel personlighet – en komplex
historia" av samma författare, i Psykisk hälsa nr 4, 1999.
Hon har också givits möjlighet att publicera genmäle mot
ovanstående artikel:
"Multipel personlighet revisited" i Psykisk
hälsa nr 1, 1999.
Faktaruta:
Diagnostiska kriterier enligt DSM-VI
American Psychiatric Association, 1995
300.14 Dissociativ identitetsstörning
- Två eller fler åtskilda identiteter eller personlighetstillstånd
existerar sida vid sida (var och en med sitt eget relativt bestående sätt att uppfatta,
tänka kring och relatera till omgivningen och sig själv).
- Minst två av dessa identiteter eller persinlighetstillstånd tar vid
återkommande tillfällen kontrollen över personens beteende.
- Personen är oförmögen att minnas viktig personlig information.
Oförmågan att minnas är mer betydande än vad som kan förklaras med vanlig glömska.
- Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon
substans (t ex blackout eller kaotiskt beteende vid alkoholberusning) eller någon
somatisk sjukdom/skada (t ex komplexa partiella epileptiska anfall. Obs:
Hos barn skall inte fantasilekar eller fantiserade lekkamrater inkluderas som symtom.
Diagnostiska kriterier enligt DSM-III-R
American Psychiatric Association, 1987
300.14 Multipel personlighet
- Inom individen existerar två eller flera tydliga avgränsade
personligheter eller personlighetstillstånd (var och en med sitt eget realativt
bestående sätt att uppfatta, relatera till och tänka kring andra och sig själv).
- Minst två av dessa personligheter eller personlighetstillstånd tar
vid upprepade tillfällen full kontroll över individens beteende.
http://www.FMSFonline.org
|
