Onsdag 31 januari 2001

Lusten måste vara drivkraften

Åke Nilsson

Drivkraften heter lust. Liksom glädjen
i att få syssla med både hand och tanke.
Åke Nilsson är psykiater och träsnidare.
En konstnär som har känslan för båtar och fåglar i nyporna.

HAGBY

- Jag har alltid längtat till färg och form, men aldrig velat avstå från mitt yrke för att syssla med bilder på heltid. Jag behöver mötet med människor, men också möjligheten att i min ensamhet få jobba med händerna.

En trappa upp i 1800-talsgården i Hagby doftar det av tjära. På arbetsbordet ligger en tjockmagad fiskebåt, en bit bort står ett par trutar på vakt. På väggen hänger nätskulpturer mot blå fond och i lådor väntar snören, färger och penslar.
   Åke Nilsson är uppvuxen i trakten. Han har alltid strövat längs Kalmarsunds stränder. Som liten tullade han på pappa veterinärens gasbindslager och byggde sig en kanot. Den sjönk naturligtvis. Även om han förnissade skrovet så noga. Han skrattar vid minnet.
   Numera vet han bättre hur båtar skall byggas. Både verkliga och i modell.
   Eller kanske inte riktigt. Åke Nilssons båtar är personligheter. Rätta och riktiga i minsta detalj men ändå annorlunda. Lekfulla och humoristiska. Formerna är runda, litet svullna som vore de tecknade för en serie.
   - Det är roligt att karikera en aning, säger han vid arbetsbordet med utsikt över böljande åkrar. Humorn ger båtarna personlighet.
   
Lusten vaknade i Västervik
Åke Nilsson har alltid hållit på med händerna. Och längtat till båtar. Under gymnasietiden i Kalmar strövade han längs kajerna för att njuta av synen av vedskutorna och under studietiden i Lund målade ett gäng grabbar på fritiden.
   I Västervik vaknade lusten att snida båtar på allvar. Familjen fanns ännu i Lund i väntan på skolslut, Åke Nilsson jobbade i Västervik och stötte på modellbåtbyggaren Lennart Sjögren med ateljé i de gamla trähusen ett stenkast från Gamlebyviken.
   - Så jag byggde en karikerad Vaxholmsbåt och tyckte den blev bra.
   
Bara bilder i huvudet
Så har det fortsatt. Åke Nilsson har inga ritningar, inga fotografier, bara bilden av båtar han älskar i huvudet. Han bygger dem i modell, kärleksfullt snidade och sammanfogade. Ekor och snipor, men också båtar och skepp som mest är skämtsamma porträtt. Överdrivna i formen. Knubbigare än i verkligheten och knappast sjövärdiga. Men stora personligheter. Han gillar koggar och skutor, allmogebåtar och Vaxholmsbåtar.
   Han är en kreativ "skapare". Kan gå ut i verkstaden och titta på träbitarna och få inspiration. Al och lind är bäst. Och vatten- och sandslipat virke han hittar under sina strandpromenader.
   Infallen och idéerna är många.
   Det är begripligt att han skär trutar, de hör liksom havet till men varför gör han Kardinalfåglar? Långhalsade sträckbröstade och näbbiga med vingar av metall.
   
Sjöfåglar med vingar av rostig plåt
Åke Nilsson funderar. Det började kanske med en gråskimrande vattenslipad pållare som lämpade sig så väl som fågelkropp. Och fågelns huvud? Ja, det kommer ur sjöfågeljägarnas skinnvetter. Jaktens första fåglar stagades upp med en liten huvudformad pinne innan de sattes tillbaka i sjön för att fungera som vettar. Dessa tunna kvisthuvuden har inspirerat Åke Nilsson till Kardinalfåglarnas smalkindade och stolta huvuden.
   Från början hade de fötter av gamla redskapsdetaljer. Numera har de vingar av rostig plåt. Åke Nilsson ser ofta möjligheter i förkastat material.
   Hans redskap är få; en liten bandsåg, slip och kniv.
   Men var sak har sin tid för Åke Nilsson som trots att han är pensionär behövs inom sitt yrke.
   - Jag vill inte producera, säger han. Lusten skall vara drivkraften när jag gör mina fåglar och båtar.
   
Galleri av potatiskällaren
För något drygt år sedan fick hustru Barbro den goda idén att öppna galleri på gården Gårdarna.
   - Potatiskällaren är ett underbart rum. Vi har lassat ut tonvis med potatisjord och råttlort, skurat och vitmenat. Det är roligt att få visa konst också utanför stadskärnorna.
   Galleriet har hittills haft tre utställningar. I mars börjar säsongen med keramikern Gunnel Lindberg-Karlsson, från Sättra och målarna Dan Dahlqvist och Benny Ekman, från Västervik.
   Åke Nilsson tonar gärna ner sin roll som konstnär och konsthantverkare. Det "ordinarie" arbetet, mötet med människor, har betytt och betyder mycket för honom.
   Men sina barn har han inspirerat. Tre av sönerna är konstnärliga, en utövande konstnär. Det gläder honom.


Gunilla Petri

© Barometern